Ett barn i rosa keps har handflatan målad med gul färg. Står vid vit vägg som har färgglada handavtryck.

Treårigt forskningsprojekt höjer kvaliteten i Skurups förskolor

2018 startade forskningsprojektet Flerstämmig undervisning i förskolan. Åtta kommuner, däribland Skurup, satsade på utveckling i förskolan genom att stärka förskollärarens ansvar och uppdrag. Tre år senare har de nya lärdomarna lett till att varje barn i ännu högre grad stimuleras till lärande och tron på sin egen förmåga.

Inblick pratar med Marie Cornmark, processledare i förskolan som har varit med från start till mål i projektet.

Vad var syftet med att delta i forskningsprojektet?

– Övergripande var det att i förskolans arbete göra en tydligare koppling till forskning. I den nya läroplanen som trädde i kraft i juli 2019 betonas att verksamheten ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, där varje barn utmanas utifrån sin nivå. Syftet var även att stärka pedagogerna i sin roll som undervisande lärare.

I förskolan har man inga uppnåendemål, som i grundskolan – om vi tar exemplet att en viss läshastighet ska vara uppnådd vid en viss ålder utan vi har strävansmål – vi strävar mot att man ska vara nyfiken på bokstäver, till exempel. Vår strävan är att vi har gjort barnen så nyfikna att de intresserar sig för skyltar eller att de vill börja skriva sitt eget namn. Det är inga mätbara mål. Då måste vi använda andra sätt att uppnå likvärdighet i kommunens förskolor, att skapa bästa möjliga förutsättningar för varje individ. I vår kommun ville vi att all personal i förskolan skulle medverka, inte bara förskollärarna.

Vad är flerstämmig undervisning i förskolan och varför är det viktigt?

– Det är viktigt eftersom alla barn är individer, ingen är den andra lik. Vissa måste röra på sig för att lära sig, andra vill lyssna, skapa med händerna, leka sig fram till kunskap eller undersöka och ställa frågor. Som personal behöver vi stötta barnen i deras upptäckande, variera vår undervisning och skapa möjligheter för varje barn.

Är det detta som kallas inkluderande undervisning?

– Ja, det stämmer. I den inkluderande undervisningen finns det utrymme för variation och olika behov. Vi vill fånga barnens nyfikenhet. Forskningsprojektet hjälper till att stärka pedagogerna i rollen som undervisande, genom att öka medvetenheten om hur vi gör, hur vi bör göra och vad det ger för resultat. Vi studerar oss själva i olika situationer, kan man säga.

Hur har det gått till, rent konkret?

– Under ledning av Malmö universitet och Ifous (Innovation, forskning och utveckling i skola och förskola) fick vi i uppdrag att planera undervisningen enligt en pedagogisk teori under en viss tid och studera resultatet av det arbetet. Vi arbetade med varje teori i tre månader. Efter den tiden ställde vi oss frågan ”Har undervisningen gett resultat?”.  Jag ger två exempel:


Vi planerar undervisningen enligt variationsteorin. Nyckelpigan är vårt lärobjekt. Vi sätter ett tydligt mål för passet och håller fast vid nyckelpigan och det mål vi har satt, till exempel att vi vill veta hur många prickar nyckelpigan har och vilka de olika kroppsdelarna är. Hade vi tillämpat en annan teori hade vi kanske på plats gått över till att prata om och undersöka pinnar, om det hade visat sig att barnen var mer intresserade av det.

Vi arbetade också med att byta från att beskriva vad vi skulle göra tillsammans med barnen – ”Vi går till ankdammen och matar ankorna”, till att beskriva varför vi gör aktiviteten: ”Vi går till dammen för att titta på hur ankorna beter sig och för att barnen ska öva samarbete när de går på led.”

Att ändra perspektiv gör varje pedagog tryggare i sin roll och det blir helt naturligt att uttrycka sig på ett sätt som beskriver hur och varför istället för vad.

Allt i förskolan kan väl inte beskrivas som undervisning? Det måste ju finnas en massa situationer i vardagen för ett litet barn som också ger upphov till lärande och att pedagogerna behöver reflektera över hur man tar sig an det?

– Ja. Det kallas för spontan eller planerad undervisning. Ett exempel på spontan undervisning är av- och påklädning: ”Kan du ta på dig vantarna? Ska vi räkna mössorna?”. Förut tenderade vi att säga: ”Vad duktig du är! Nu kan du detta.” Nu säger vi: ”Märkte du att du har lärt dig detta nu? Hur gjorde du?”. Barnet får tillit till sin egen förmåga och vägen dit. Det finns situationer då barnet säger: ”Jag kan inte.” Då svarar vi: ”Nej kanske inte än. Vill du lära dig?”

Hur föds motivationen, lusten att lära?

– Man kan inte ge motivation till ett barn. Den måste de själva hitta. Vi hjälper till genom att fokusera mer på vägen fram än på målet. Ett barn som har tillit till sitt eget lärande berättar för oss: ”Jag lär mig bäst när jag får bygga rymdraketen själv.” De ska känna att de kan och att de själva kan vara verksamma. Istället för att säga: ”Ska jag hjälpa dig att knäppa jackan?” visar vi att vi tror på deras förmåga och frågar: ”Ska jag lära dig att knäppa jackan?”.


Jag hörde ett barn säga: ”Nu vill jag lära mig något nytt, för nu kan jag detta. Och då kan jag lära min kompis!”. Det värmde i hjärtat!


Fakta:

2018 drog Malmö universitet och Ifous (Innovation, forskning och utveckling i skola och förskola) igång forskningsprojektet Flerstämmig undervisning i förskolan.

Vidare läsning: Sidorna på Skurups kommuns webbplats om förskola

 

Text och foto: Annika Dacke, kommunikationsstrateg

Torsdag 3 juni 2021

På inblickskurup.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies.